För många år sedan så talade Herren till mig när jag satt i bilen på väg hem, om att jag skulle komma upp i Hans knä. Jag  frågade om jag fick komma upp i Hans knä direkt och jag fick till svar att jag var så välkommen att sitta i Hans knä. Tårarna rann när jag satt där i bilen i Hans närvaro och kände sådan frid. Jag började praktisera detta regelbundet i alla möjliga situationer.

En gång var jag superstressad, jag hade tid hos bilbesiktningen och jag blev försenad på jobbet. Jag gillar inte att stress köra och jag frågade om jag fick komma upp i Hans knä och det fick jag förstås. Det var en märklig känsla, uppleva att jag satt hos honom i sådan frid och samtidigt behöva köra så fort. Jag kom fram i tid, glad var jag och utan någon stress.

En annan gång var jag också stressad. Hade kommit hem från jobbet, skulle snabbt iväg för att handla och träffa en väninna. Men jag upptäckte att någon av våra katter hade pinkat under trappan, och det gjorde mig så arg, jag hade egentligen inte tid att städa undan det men det gjorde jag förstås. Jag var så upprörd och arg när jag åkte iväg med andan i halsen.

Jag skrek till Gud: Får jag komma upp i ditt knä nu när jag är så arg????  och till min förvåning så hörde jag Hans milda stämma att jag var så välkommen upp i hans famn. Jag satt där och vräkte ur mig all min irritation och ilska, och jag upptäckte där och då att Gud inte hade problem med min ilska, det var jag som hade problem med det. Förut när jag blev arg så höll jag mig undan Gud tills ilskan hade försvunnit, för jag trodde att jag inte var ok inför honom när jag var arg. När jag kom fram dit jag skulle, hade all ilska försvunnit och jag hade varit ärlig inför Honom med alla mina känslor och jag kände mig inte fördömd utan älskad.

På den tiden var mina barn ganska små och alla vet hur svårt det är att kunna fixa allt med jobb, barn och familj. Jag hade det väldigt svårt ibland, för jag var inte så hel som jag är nu, så jag är väldigt tacksam till Pappa Gud att Han visade sin omsorg och kärlek till mig på ett sådant praktiskt sätt.

Idag försöker jag också regelbundet att komma upp i Pappas Guds famn, speciellt när jag är trött och behöver känna Hans närhet och omsorg. Men jag kan även göra det när jag är glad och vill vara i Hans närhet.

Den här sången som ni kan lyssna på här nedanför skrev jag under den perioden av mitt liv.

 

 

Many years ago, the Lord spoke to me about crawling up onto his lap.

 

I was driving my car when he spoke this to me and I responded immediately.

So, I asked if I could crawl up onto his lap, and I waited until I heard his response that he had been waiting for me to come. Tears fell/Tears streamed down my face, as I sat there in the silence in his presence. And I started to ask him regularly if I could crawl up onto his lap.

 

Once I was in such hurry for an important meeting, and I got delayed at work. So, I needed to drive faster that I wanted. Then I asked this question, and, of course, I could sit on His lap. It was strange, because simultaneously I was in peace, but also needed to speed. I came in time for the appointment, and I was happy. Otherwise I would have been so stressed, but I was in peace when I arrived.

 

Another time I remember I was also in hurry. I was going to the grocery store and to meet a friend, and I got delayed because I found cat pee under the staircase. As I had to clean up before I could go, I was so angry at my cats. So, I drove angrily in my car and I yelled to the Lord; Am I allowed to crawl up onto your lap now when I am so angry? And to my surprise I heard his gentle voice that of course I was very welcome to sit on his lap. I realized that day, that my Father does not have problem with my anger, it is me that has problem with that. Previously, when I got angry, I withdrew from the Lord, because in my mind I was not ok when I was angry.

 

And I sat there driving and at the same time was on his lap, and when I arrived at the store, all my anger was gone. I could tell the Lord honestly how I felt, and I didn’t feel any condemnation from him, and I felt so loved. My children were smaller then, so life was busy and all of you know how difficult it can be to be able to have everything together, to handle work and family life. I couldn’t do this so well those days, I was not so whole in my personality as I am now. So, I am grateful to my Abba that he taught me this, that I was loved and accepted even if I had “ugly” feelings. So, in that period I wrote this song.

 

And of course, I still come regularly into my Abbas lap, especially when I am tired and need His comfort. But I can also do that when I am very happy and just want to be close to Him. 

The song you can listen underneath came to me under that period of my life.