Har du problem att sätta gränser? Vet du vad gränser är?
Kommer du lätt under andra människors kontroll? Är du lätt manipulerad och har svårt att säga nej?
Ja, då har du problem i gränssättning.
Gränssättning lär du dig som barn, eller så lär du dig som barn att du inte har rätt till gränser. Har andra överskridit dina gränser som liten, så är det väldigt vanligt att man inte har tydliga gränser som vuxen. Vi behöver gränser, för både skydd men också för att bli trygga människor gentemot andra, och att vårt dagliga liv ska fungera i familjen, på arbetsplatsen och med våra vänner m.m.
Är du en människa som har tydliga gränser, säger ja när du vill säga ja och säger nej när du inte vill något, då är du trygg för din omgivning, man vet var man har dig. Men gränssättning kommer inte bara av sig själv, man behöver jobba på det. Man behöver lära barn tidigt att sätta gränser.
Jag brukar ofta ta min yngsta dotter som exempel.
När hon skulle sitta på pottan och göra sina behov, så pekade hon med fingret och skrek uuuuuut!!!
Nu gjorde vi som hon sa, för hon hade rätt till att ha sin privata stund med pottan. Hennes behov att ostördhet är ju lika viktig som vuxnas.
Men om vi leker lite med tanken att vi inte gjorde det hon ville.
Om jag hade sagt till henne:
Alexandra det här uppförandet tycker jag inte om, det är klart att mamma får vara på toa när du sitter på pottan. Sluta nu upp med ditt skrikande, du får faktiskt acceptera att jag är här inne samtidigt som dig.
Budskapet till Alexandra hade blivit detta:
Du är inte viktig, dina behov är inte viktiga.
Det du känner är fel, du har inte rätt att känna som du gör.
Du har inte rätt att säga nej, dina kroppsliga behov är inte viktiga.
Du ska lyda och göra som vi vuxna säger, vi bryr oss inte om vad du tycker.
Något liknande är ju budskapet som hon hade fått.
Det här är en ingen allvarlig händelse, men det hade ändå fått stora konsekvenser om detta hade upprepat sig gång på gång.
Men ibland räcker det med en händelse där våra gränser överskrids och det kan vara tillräckligt för att skapa problem i framtiden.
Barn som inte blir sedda, hörda och speglade tillbaka får ett svagt jag.
Har man ett svagt jag, då vet man inte heller att man har rätt att sätta gränser.
Blir man utsatt för våld, misshandel, vanvård , sexuella övergrepp och verbala kränkningar. Så kan man jämföra det med att någon har kört över en med en bulldozer. Gränserna är helt överkörda, och det finns inte mycket material till gränserna.
Gränsernas material är:
Jag är viktig och värdefull.
Min kropp har jag rätt att vara rädd om.
Jag har rätt att säga ja eller nej.
Jag har lov att släppa in människor i mitt liv.
Jag har också lov att inte släppa in vilken som helst i mitt liv.
Men om budskapet du har fått höra eller känna är att; du inte är viktig, din åsikt räknas inte, dina känslor är inte viktiga, du som person är inte viktig.
Då är det något att jobba på.
Det går att få hjälp med att sätta gränser.
Finns en fantastiskt bok som är ganska gammal som heter: Det finns gränser skriven av Henry Cloud och John Townsend. Den boken är oerhört viktig och finns flera versioner av den till exempel: Det finns gränser i dejting, det finns gränser för barn, det finns gränser äktenskap m.fl.
När våra gränser har blivit överskridna så kan konsekvensen bli att vi sätter upp murar gentemot andra, människor eller Gud. Ingen kommer innanför vårt skal, man är som i ett fängelse med höga murar med stängsel omkring.
Man stänger ute kärleken från andra, och lever som på en isolerad ö. Det blir väldigt ensamt där, och det värsta är att man har svårt att komma ut därifrån. Ingen kommer in och själv kommer man inte ut.
Eller blir man gränslös, har inte mycket till privat liv, berättar vitt och brett om allt möjligt för alla möjliga. Faller lätt under grupptryck, svårt att ha egna åsikter, blir lätt en kameleont, eller blir man sexuellt promiskuös. Man kan helt enkelt inte vara rädd om sig själv och man blir inte heller så rädd om andra, för det är lätt att man blir gränslös mot andra.
Detta är ingen trygg person, varken för sig själv eller andra. Det är också vanligt att man blir medberoende till andra, men det tar jag upp en annan gång.
Gränser är viktiga och nödvändiga. Jag kommer fortfarande ihåg den dagen jag kunde säga nej till en förfrågan, utan att förklara varför eller ha dåligt samvete.
Att börja på resan med att sätta gränser är inte alltid populärt ifrån omgivningen, är du en person som har lätt blivit överkörd och du plötsligt börjar sätta upp gränser och börjar säga nej. Då skapar det problem för de andra som är vana att få sin vilja igenom.
Men fortsätt bara, så lär sig andra att så småningom uppskatta att du har gränser, det tvingar dem till förändring eller lämnar dom dig ifred.
Livet blir lättare och bättre på alla sätt när man har tydliga gränser, både för en själv men också för andra. Vi kan säga ja till Gud och säga nej till Honom, Han överskrider inte våra gränser.
Vi är älskade ändå. Men släpper vi in Honom, har vi fördelen att få uppleva hur älskade vi är.
/ Monica
